Det är inte bara i byggbranschen frågan är aktuell och även om vi brukar få företräda dem som är sämst i klassen är min bestämda uppfattning att branschen som helhet står sig väl i jämförelse med andra branscher. Särskilt när det gäller ökad medvetenhet på kort tid. Allt beror ju såklart på hur man mäter och definierar.
Bygg är ingen homogen skara företag och medarbetare. Vi har fortfarande en tydlig skillnad mellan yrkesarbetare och tjänstemän som jag uppfattar som ett hinder även för mångfalden i stort. Byggnadsarbetarens undersökning om att det finns yrkesarbetande kvinnor som är arbetslösa är viktig. De kvinnor som har mod att berätta om sin vardag ska vi lyssna noga på. Vi behöver också mer forskningsbaserade underlag för att ha stöd i det konkreta arbete vi tillsammans måste göra för att ökad jämställdhet ska bli verklighet i vardagen. Att några av oss blir upprörda och talar om jämställdhet kommer tyvärr i sig inte att leda till förändring.
Branschen är också en del av samhället i övrigt. I veckan har det debatterats om sexuella övergrepp mot kvinnor i det offentliga rummet. Jag vill inte påstå att regelrätta sexuella övergrepp sker på våra arbetsplatser, men hur vi förhåller oss till dessa övergrepp generellt påverkar vår syn på vad som är en okej jargong. Sexuella trakasserier är faktiskt olagliga, oavsett personlig uppfattning. Och dessa förekommer på våra arbetsplatser liksom på arbetsplatser i andra branscher. Det som påverkar oss i samhället tar vi med oss i arbetslivet.Lite sorgligt är det att Åsa Moberg, Özge Öner, Ivar Arpi med flera skriver om orsakerna till sexuella övergrepp som om man vore oense istället för att bejaka komplexiteten. När vi erkänner den kan vi nämligen lättare vara konstruktiva i vår väg framåt.
Vad menar jag?
Att olika länder har olika kulturer som påverkar synen på kvinnan och beteenden – hos både män och kvinnor – är väl ganska självklart. Att vi skapar kultur bland män och kvinnor som grupp är väl inte heller något att förneka. Det handlar inte om antingen eller – det handlar om både och. Utöver det skapar vi egna kulturer på arbetsplatsen, i killgänget, på tjejmiddagar, i familjen och så vidare.
Om man inte har detta klart för sig kan lösningarna på utmaningen bli diskriminerande i sig. Som när det kommer förslag på utbildning i svensk kvinnosyn för invandrade män. Det kan finnas en och annan svensk man (och kvinna) som kan ha nytta av en sådan utbildning också.
Detsamma gäller i bygg. Liksom vi behöver modiga kvinnor (och män) som talar om hur det faktiskt är, behöver vi modiga ledare som vågar ta oss igenom en förändring. Men det krävs också att vi alla är med, att förstå att vi alla är en del av vårt sammanhang och att vi alla har fördomar och beteenden som vi behöver fundera över och utmana. Vi behöver se varandra som individer och vi behöver hjälpa varandra att hålla oss till en kultur där alla blir inkluderade och mår bra. Det ger oss också en möjlighet att prestera efter bästa förmåga.
Det handlar inte bara om oss som arbetar i branschen. Vi är otroligt viktiga för Sverige. Vi påverkar människors vardag och framtid. Det vi skapar kommer att leva länge och människor vi bygger för kommer att behöva anpassa sig till det vi skapat under en lång tid framöver. Vi kommer att påverka möjligheterna för resten av samhället att vara jämställt. Därför är det också viktigt att vi förstår hur det vi gör påverkar framtiden.
Vad menar jag?
I vårt dagliga arbete har vi kontakt med kunder, leverantörer, samarbetspartners. Tillsammans ska vi bygga för Sveriges framtid. Vi behöver förstå varandra. Vi behöver förstå varandras roller, behov och synsätt. Om vi alla är för lika eller inte har förmåga att se och ta till oss av samhällets heterogena behov kommer vi att riskera att hindra samhällets hållbara utveckling. Vi behöver utveckla oss själva för att leverera ett klokt byggande. Vi behöver bygga hållbart. Vi behöver bygga för mer mångfald.
Vi behöver bli mer jämställda i bygg och vi behöver bygga för mer jämställdhet.