Man ska inte svära. Varken i byggboden eller på kontoret. Men nu har jag god lust.
När jag läser artikeln i Helsingborgs Dagblad blir jag extremt upprörd. Av flera anledningar.
Byggbranschen har i dag ett skriande behov av arbetskraft. Världen förändras i en rasande fart. 25 procent av det som brukar kallas den arbetsföra befolkningen har utländsk bakgrund. Kvinnor utgör fortfarande ungefär 50 procent av befolkningen. Kraven ökar när det gäller ekonomi, miljö och social hållbarhet. Förväntningarna på att en arbetsplats ska vara jämställd, jämlik och tillgänglig ökar också.
Att få bort en kultur som inte stödjer utvecklingen är en överlevnadsfråga för branschen.
Jag hör ofta att det har blivit mycket bättre. Och det har det på många sätt. Men har man börjat i ett sämre utgångsläge behöver man öka takten snabbare än alla andra. Det har gjorts och görs så många bra saker. Det är det vi ska sprida och underlätta.
Att en tjej på 19 år ska behöva säga ”Man får lära sig att ta det” när hon har valt byggbranschen är inte ok.
Jag upprepar. Inte ok.
Att det sedan finns platschefer som öppet säger att det finns fördelar med en machojargong (om man med det menar att könsord, sexuella trakasserier och utfrysning) har vi stora problem att öka byggtakten i Sverige. Att man ska kunna hota någon att ”knulla hans fru” och kollegorna tycker att det är löjligt att anmäla innebär ett solklart fall av diskriminering och arbetsgivaren begår lagbrott. Var jag högsta chef för det företaget skulle jag inte låta den hotade lämna arbetsplatsen utan snarare se till att den som har hotat samt närmsta chef får en varning och blir fullständigt medveten om att jag inte kan ha anställda som gör att jag bryter mot lagen.
Vi måste nämligen sluta att bara snacka och börja agera.
Slutligen vill jag i detta eländiga sammanhang räta på ryggen och ändå känna mig stolt över alla de företag och personer i branschen som uppriktigt och engagerat förbättrar branschens arbetsmiljö, konkurrenskraft och trivsel.
Fortsätt snacka. Om det vi gör. Om de goda exemplen. Om verktyg och metoder och drivkrafter som för oss framåt.
Och snälla – om någon säger till er ”man får lära sig att ta det” ska ni lyssna noga. Det är inte den personen som ska anpassa sig – det är alla runtomkring.